söndag 4 oktober 2009

blogguppgift B

Programmet handlade om en homosexuell man som blev mördad och två unga män blir misstänkta för mordet. De två unga männen var djupt religiösa och en av dem drev en blogg om islam och moral frågor. Polisen var osäker på motivet till mordet och inget pekar än så länge på att det handlar om hatbrott.
När polisen griper de två unga männen i 15 och 17 årsåldern berättar de att de befunnit sig i offrets lägenhet men att de inte hade mördat honom. Vad som senare kommer fram är att den 15 åringen erkänner att de använt kniv men att der var för självförsvar.

Den information som kommer ut om de två unga männen sprids snabbt bland invandrarkritiska bloggar och forum. Där sägs det bland annat att det var två islamistiska rosengårdselever som mördat en homosexuell man. Uppgifterna på de unga männen kommer ut och man kan få reda på vad de heter, vart de bor och deras personnummer. Det sprids även information om den 17 åriges blogg. Det sägs även att Daniel, namnet på den mördade dog på grund av att han var homosexuell vilket strider mot de unga männens trosuppfattning.

Det som jag blev skärrad över är att information sprids så snabbt i dagens samhälle. En hel värld kan få veta något på mindre än fem minuter. När det kommer ut information som denna dömer vi människor så fort. Det spekuleras sprids rykten och falska påståenden vilket är hemskt.

Om det var jag som var ansvarig utgivare hade jag varit väldigt försiktig med att lämna ut uppgifter om personer. Se bara på Aftonbladet, de lämnade ut en hel del uppgifter om männen som var lätt att spåra. Däremot var Kvällsposten mer försiktig att lämna ut uppgifter. Istället för att skriva att 17 åringen hade en blogg om islam och moral frågor, berättade de att det fanns en blogg som handlade om externa åsikter och moral frågor. De ville som sagt inte att läsarna skulle kunna identifiera den unga mannen. Men just varför jag skulle tänka en gång till innan jag lämnar ut uppgifter om någon, handlar om att man måste ta hänsyn det kan vara fler än en person som tar skada.

Det här ämnet skulle jag kunna diskutera hur länge som helst. Eftersom vi har yttrandefrihet och pressfrihet kan ingen säga vad som är rätt och fel. Däremot finns det flera regler som just handlar om hur man skall behandla den personliga integriteten. Exempelvis skall man överväga noga innan publicitet eftersom det kan kränka privatlivet. Man skall även innan publicitet tänka på den misstänkte anhöriges eftersom de kan ta stor skada. Man skall inte framhäva personens etniska ursprung, kön, nationalitet, religiösa åsikter och så vidare. Och det tycker jag säger sig själv. Tänk om det var du själv som blev utsatt för något sådant? Hur hade du då känns?

Det Aftonbladet lägger ut märker man mycket väl vad som är fel, de ger all information om de misstänkte och offret vilket inte alls visar någon respekt mot dem eller deras anhörige. Det är för mycket personlig information. Vilket kan ses som kränkade i mångas ögon.

Det är många svårigheter som medierna ställs inför. Skall man ge ut identifierande uppgifter som kan leda till att läsarna kan identifiera personen? Vad är för mycket uppgifter och vad klassas som för lite uppgifter publicering av en misstänkt person?
Jag tycker att som läsare skall de inte kunna läsa sig till vem den misstänkte är, det är fel. Ingen skall bli dömd i förväg det är inte allmänhetens jobb att döma.

5 kommentarer:

  1. Hej Emilie!
    Jag tycker du har skrivit ett intressant blogginlägg. Du tar upp flera viktiga punkter kring ämnet. Det du skriver om all information som går att finna på internet gör även mig skärrad. Jag sökte på fallet som programmet handlade om och fann massor av ingående information, både om killarna och om den mördade mannen. Så även om tidningar väljer att inte publicera så finns ju massor av information tillgänglig på internet.
    Jag håller även med dig om att detta är ett ämne som skulle kunna diskuteras väldigt länge och att det faktiskt inte finns något rätt eller fel. Intressanta reflektioner.
    /Jenny Lönnström

    SvaraRadera
  2. Hej Emelie!
    Intressant att se att du har många tydliga åsikter i ämnet, men ändå kan diskutera för- och nackdelar. Jag tycker precis som du att man ska vara restriktiv med att publicera uppgifter som gör att läsarna kan identifiera den misstänkte. Men följdfrågan är hur media ska hantera det "alternativa" sättet att få nyheter: via olika internetsajter? Det är också en intressant fråga!
    Slutligen vill jag bara tillägga att du kanske borde inleda blogginlägget med en länk till programmet/namnet på det, om någon som inte tillhör kursen kommer in på din blogg och blir nyfiken.
    Mvh Sofia

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om en hel del du säger. Tyvärr så är det ett par språkliga fel som stör mig (jag är allergisk mot stavfel, särskrivningar o dyl.) Men jag håller helt med om att läsaren INTE ska kunna läsa sig till vem det skrivs om. Jag har dock den åsikten att om det, som i Karlstad med bussmannen, för att hjälpa ta fast en brottsman så bör publicering ske med extrem försiktighet. Polisen kan behöva hjälp med tips från allmänheten, men som sagt bör det vara med stor försiktighet. Intressant läsning!

    SvaraRadera
  4. Intressanta synpunkter. Ett bra inlägg i debatten om pressetik. När finns det anledning att ta steget och publicera namn och bild? Det är den frågan som varje redaktion brottas med. Men att ribban ska sättas högt, det råder det ingen tvekan om.
    Gary

    SvaraRadera
  5. Hej Emilie

    Jag tycker att du har skrivit ett intressant inlägg, och som tidigare nämnts är det bra att du kommer egna reflektioner. Jag håller med om att det är många svårigheter som medierna ställs inför.

    SvaraRadera